0 Läs mer >>
Yeees! Vi klarade det! Den första riktiga långdistanstävlingen är genomförd från start till målgång, 30 mils spring i benen på hundarna och lika långt för mig bakom på släden ihärdigt sparkandes mest hela tiden. :)

Det är nog tur att jag alltid varit lite småtokig och aldrig ser de "faror" andra ser i saker. Jag oftast bara "gör" saker, blir sällan nervös utan tar saker som de kommer... Vilket nog både kan vara en styrka och svaghet ;-)

När jag fick klart för mig att Niklas inte kunde tävla var det en självklarhet och glädje för mig att få ta över spannet och anmäla mig själv till tävlingen. Att den dessutom gick på hemmaplan var ju superkul!
Jag var ifjol med som handler åt Gunilla Jonsson, Strömsund så jag hade en liten insikt i tävlingen på det viset och i övrigt tänkte jag att jag har kört hund sedan mitten på 90-talet och ställt upp i många andra tävlingar tidigare så det här ska väl inte vara någon större skillnad.. Att vara handler innan tävlingar är något att rekomendera till alla som själva vill börja tävla!

Jag har ju förberett mig själv på Polardistans 300 med fys. träning, 4-5 pass per vecka så jag ansåg också att både min och hundarnas kondition och hälsa var i fin form.

Målet jag satte upp innan start var att vi skulle ta oss runt hela banan utan att göra avkall på hund eller människa. Vädret var inte med tävlingen riktigt och spåren var tunga och det var varmt så jag bestämde mig för att ta det riktigt lungt med hundarna. Fyra hundar är dessutom under 2 år så det kändes även viktigt att dom skulle få en positiv och trygg upplevelse av tävlingen. Strategin känns nu helt rätt.

När jag nu utvärderar tävlingen är glad att jag inte riktigt visste vad jag gav mig in på.. :) Att det skulle ta så lång tid, nästan 2 dygn var jag inte beredd på. Att jag skulle få sova såå lite var en annan prövning för mig som annars är mycket känslig på för lite sömn, rutiner på checkpoint (att bara vara på ch p!), tid med hundarna i träningsspåren innan tävling, hur hundarna ska utfodras och snacksas är andra jätteviktiga komponenter som måste läras in av erfarenheter! Dessa saker gör man ju till viss del även hemma på kenneln, men det är något HELT annat när man är i en tävlingssituation under viss tidspress osv.

Etapp 1 var längst, men tycker den gick bra även om vi tog lång tid på oss. Alla hundar in på checkpoint Dollarstore. Nästan 2 timmars vila där.

Etapp 2 började jättefint på hårda fina kvälls/natt spår. Men bara efter någon mil blev Rym halt i skuldran efter ett ryck av de andra hundarna i en uppförsbacke när han skulle kissa. Då startade kampen om att han skulle ligga still i slädsäcken de resterande ca 7 milen.. Gud vilken pers det var! Fick stanna om vart annat och ta ut honom då han var mer än missnöjd med situationen. Hur förklarar man för en vältränad herre att han just nu bör vila?? Äntligen framme på söndag morgon i storåbränna. Där tog jag ut 6 tim obl. vila.

Etapp 3 - Rym utgick ur spannet efter bra vet undersökning. 
Denna etapp Absolut tyngst och jobbigast psykiskt för mig, och även för hundarna tror jag. Jag matade dem vid fel tidpunkt innan start på checkpoint, vilket resulterade i att flera kräktes upp maten. Några var även lösa i avföringen. Det tog tid att få igång hundarna, men alla viftade iaf på svansen och på något vis med pepp i form av sms och telefon samtal tog vi oss i mål på checkpoint Storåbränna 2. Under denna etapp var jag nästan nära att gråta vid några tillfällen när det gick som tyngst. Men väl framme bestämde vi att vi skulle ta en 6 timmars vila igen, så vi skulle vara fräscha inför sista etappen ner till Strömsund igen.

Etapp 4: Detta var en bra tanke! Startade ut strax efter kl 03,00 på hårda och fina spår. Hundarna tyckte det var kul, även om jag bromsade in och ville hålla nere på farten. Hade med Sol men hon hade gått ner sig i hull och kändes inte helt ok så jag la henne i slädsäcken efter ett tag. Vilket hon var nöjd med. Allt faktiskt helt ok under rådande förhållanden tills vi kom 6 km innan mål. Då bestämmer sig flera hundar för att nu är vi framme och lägger sig ner(!), dessutom började Lea höglöpa idag så speciellt ledarhunden Vide blev jättekär i henne och tappade fokus flera ggr om och ville heldre titta bak på Lea och vara med henne.... 
Hjälp, tror ni jag fick lite panik! :) Men efter flera omändringar av hundars positioner, så fick jag tillslut igång spannet med Lea och Pevek i led. Först tveksamt, men sedan full fart med hjälp av rådjursvittring, skator i luften och en skällande jämthund i en hundgård! :)

JA vi kom över mållinje efter nästan 2 dygn, med lilla söta Lea och ankaret Pevek i led! Tårarna kom när jag såg publiken och mina supporters (familjen) stå och vänta på oss på strandkanten. Älskade hundar som gjort det så bra!, tänk vad känslor som kan komma en sådan gång.

Summa summarum: Jag trodde det skulle vara som att köra tre dagars Beaver Trap Trail (där kör man ca 3 x 5 mil och ligger ute i 3 dagar och två nätter i tält) eller liknande men fick erfara något helt annat. Själva hundköringen är jag van vid, men att stå på släden så länge är också en ny erfarenhet...men som gett mersmak!

Var först besviken över hur lång tid vi tog på oss och på de misstag jag gjorde! Men faktiskt nu efter att ha tittat i andra äldre resultatlistor på flera tävlingar tror jag inte det är så dåligt för att vara utfört av en Rookie! :)

Jag är ödmjuk för allt nytt som finns att lära och för att citera en bekant, Joakim Faugert som skrivit på min facebook sida:

"Det är av att befinna sig utanför sin livscirkel som man växer" - tyckte den var så himla bra och tänkvärd!

En annan glad överaskning väl i mål var när Olle Rosen berättade att det iår var SM status på 12-spanns klassen! Vilket delas i långdistans i Sverige med Tobacco Trail vart annat år mellan 8 och 12 spann.

VI vann SM silver!!!

Nöjd och glad hoppas vi nu på start i Polardistans nästa vecka!


SM silver i långdistans!!

Glad men trött! 


Etapp 1, vacker dimma över Malmsjön

Etapp 3, spannet har gått snacks och vilar en stund. 


Etapp 4, just nere på Vattudalen vid Bonäset med vacker soluppgång. 

Bankett!! Fin avslutning med middag och bankett. Tack arrangörer för en jättefin tävling! 

Min första långdis...

1 Läs mer >>
Jag ska köra Amundsen Race!! Ho ho vad roligt och vilken utmaning!! En av de största i mitt liv hitintills tror jag. 

För er som följt Niklas blogg vet ni att han avbrutit långturen pga en ryggskada han ådrog sig i början av turen. Detta resulterade i att han inte kan starta på Amundsen. 

Eftersom vi är ett team kände jag direkt, att kan inte han så kan jag. Viktigt för mig att inte allt tidigare arbete ska gå "förlorat" och även ett åtagande mot våra sponsorer. 

Följ oss på www.amundsenrace.com 

Start första spann lördag 22/2 kl 11,00 i Strömsund på min hemmaplan! 😄





Laddad!! 😄 

Amundsen Race för ...

0 Läs mer >>
Sällan jag blir sjuk, men har nu de senaste veckorna dragits med en bihåleinflammation. Vill ju så gärna träna, blir som ett "nödvändigt ont" :) Men trots att hjärna talar om att den vill träna har "näsan" satt stopp för det hela. När det gör ont att böja sig ner och det knastrar i huvudet är det bara att "ge upp". Till råga på allt fick jag en regäl magsjuka förra veckan. Blev däckad förra veckan...men nu börjar jag så smått känna mig på G igen. Glad iallafall för jag kände mig lite bättre i slutet av veckan, så då följde jag med min nygamla vän Ros-Marie och simmade 50 längder på badet.

Ska ut på första försiktiga joggingturen om en stund och hoppas jag med min resevplats får komma med på spinningen på Pigg & Frisk ikväll. Imorse var det verkligen omöjligt att komma fram på P&F, myntets baksida när man ska slänga sig på telefon varje morgon för att få en träningsplats på kvällen...

Sug, glädje och inspiration till träning finns nu igen iallafall! :)

Bakning är något jag gärna ägnar mig åt nuförtiden! Alltid varit ett stort intresse och det är så roligt att ha kommit in i en bra "bakrutin" igen. Bakar allt ifrån det egna matbrödet till fikabröd. Vardagsbröd är tunnbröd och "snabblimpa" som mina barn älskar. Fikabröd kan vara bullar, kakor och nu semlor. Skriver in och bjuder på några bra recept senare.

Att baka är att "jorda". Det stärker kroppen på flera sätt, att få knoda degen är att bearbeta något och skulle humöret svajja är jag alltid glad efter ett bak.

I lördags bestämde jag mig "hastig och lustigt" för att baka tunnbröd. Lyxigt när vi har egen bakstuga och kan tända upp när andan faller på.. :) Två timmar tar det för ugnen att bli varm. Bakade på 3 liter mjölk. Ungefär kl 17,30 på kvällen var allt färdigt. Då kom Johan ut med en pizzadeg och ingredienser han fixat inomhus. Bakade ut degen till flera små pizzor, på med favoritpålägg och in i ugnen. Mmmm underbart gott och en fin avslutning i bakstugan en mysig lördag kväll. 










Slalombacken i Strömsund var i lördags öppet på det årliga kl 12 - 24. Där var vår son Ante, snart 9 år och åkte. Han skulle såklart åka till 24,00.. ;) Så efter middagen letade jag fram min snowboard och drog till backen. Superkul att "damma" av den igen och åka i backen med massa glada barn. Konstigt nog var jag den ända vuxna som åkte bland 50 talet barn.. Ante och hans kompisar var glada och dom tyckte jag var såå duktig mamma som kunde åka snowboard... haha. Kul å kunna impa på någon... ;-)

Hoppas på er härlig åkning under vårvintern!






Ofrivillig vila..